Åh, vet inte vad det är med mig. Känns som det går upp och ner med humöret. Ena stunden kan jag vara den mest lyckliga personen på jorden, och sedan några minuter senare hamna i emo koma. Vet inte om det beror på att jag har blandade käsnslor nu, inför allt som kommer och hända nu i vår. Både roliga saker och tuffa. Alla dessa prov som jag måste lara och få bra på. Valp sökandet, dessa bra betyg, komma in på gymnasiet. Visst finns det alltid en bakdörr, men det är ju inte säkert att det är den jag vill använda.

Samtidigt som jag längtar får jag ångest. Kanske det går för snabbt ? Eller så är det ett korkat beslut att boka upp sig, när jag har tid att leva livet, men jag ser det som en möjlighet att få ett lite mer roligt liv. JA, svamligt, men det kanske inte är meningen heller att någon ska förstå, att jag vill att någon ens ska förstå.

Nej, nu vart det jobbigt.

Är iallafall lycklig eftersom det är sportlov och jag har nu en hel vecka på mig att bara koppla av. Dock har ag lite skolarbete att ta itu med, men jag ska ändå njuta och inte stressa. Träffa vänner, tjejmiddagar, sova länge, shoppa, äta, sa jag sova länge ?

Är för övrigt svarthårig. Det var tänkt att bli mörk brunt, men det vart ett litet missförstånd mellan mig och frisören. Kul, kul. Men men, orkar inte lägga energi på sådant trams, visst ser jag ut som voldemort eftersom jag blir blek som ett lakan, men det får jag stå ut med! får tvätta håret två gånger om dagen, så ska det nog göra susen!

Denna vår kan bli underbar och awesome, men jag måste bara se till att ta rätt val. Några små snedsteg har jag redan hunnit ta, men jag har många hundra chanser kvar att göra det här året bra. Det är ju trots allt bara februari, eller nja, mars om typ två dar.

Usch , jag klarar verkligen inte av sress. Jag blir deprimerad, sur, grinig, ledsen och mår dåligt av det, jag försöker sova bort det, tänka på postitiva saker, men jag tror nian är gjord för att skapa mer och mer stress. Det känns iallafall som att det är det lärarna vill förmedla till oss elever. Dem lyckas ganska bra, for the record.

Det känns som att det bara är jag som reagerar på allt det här, det känns som att alla tar sig igenom hela skolan lätt som en plätt, dagarna bara flyger förbi för dem och dem behöver inte ens anstränga sig, men vad vet jag ? Kanske är dem inte lika öppna som jag med det, kanske gnäller dem inte och klagar som jag ? Men men, det är ju ett ganska patetiskt I lands problem, men bara för att man bor i ett bra land, med mat på bordet, kläder som är rena och utan hål. och tak över huvudet, så kan man väl få gnälla lite ibland ? Jag tror inte livet skulle fungera om man inte fick sin lilla tid att tycka synd om sig själv, för ärligt talat hade jag nog vrt jävligt bitter.

Gud vad det låter som om jag är deprimerad efter att själv ha läst igenom inlägget, men så är det inte, jag tror faktiskt jag aldrig varit såhär lycklig, en ganska konstig känsla.

Jaja, ska iaf ta en ipren och sedan sova, migränen dödar mig.


Puss